Jag orkar inte...
Mamma är iväg för att köpa hem mat till oss ikväll. Hon ska köpa kebab. Jag vill inte ha någon jävla kebab. Jag har gått upp så jävla mycket i vikt på sistone (typ). Min svacka tar aldrig slut. Jag orkar inte mer. Allting bara sväller på mig. Mina handleder, dom har blvit så tjocka. Dom känns tjocka. Och min mage, jag hatar min mage. Jag känner mig så jävla äcklig. Jag är jävligt äckligt. Och så jävla inkonsikvent.
Jag hatar att vara äcklig. Jag hatar det, hatar det.
Jag vill inte ha någon jävla mat. Jag vill inte äta. Jag vill inte vara beroende av mat. Men det ärman ju. Men jag vill inte behöva ha det behövet att äta. Fri, jag vill vara fri från maten.
OCH JAG VILL INTE HA NÅGON JÄVLA KEBAB!!!!!
Men samtidigt så känner jag mig så dum, och jag är så rädd för att göra mamma ledsen eller besviken om ajg inte äter. Jag är så rädd för att göra någon annan ledsen... Men nån måste vara u vara ledsen, och det får väl vara jag.
Så jävla misslyckat. Bulimiker i ett nötskal, misslyckad anorektiker.

Fitta, rent ut sagt.

Jag har sån ångest!!!!
Får ångest till och med när jag loggar in här vilket är hemskt för den här sidan har jag alltid kunnat fly till. Helvete liksom. Hade möte med skolkuratorn idag. Min mentor hade föreslagit mötet. Jag fick typ inte ut så mycket av det. Men det kändes skön att spy lite galla. Alltså, jag var aldrig särskilt personlig, palla det, men att berätta sanningen på ett objektivt sätt var skönt. Dock lyckades hon nästan intala mig om att jag skulle/ville/kunde blir frisk så jag åt. AAAHHH!!! Nej jag ska inte/kan inte/vill inte bli frisk.
Jag vill inte
ska inte
kan inte
bli frisk.
En gång ätstörd alltid ätstörd. Det ligger ju under ytan hela tiden. Vi är väl som alkoholister fast inte riktigt :P Jag menar, jag har alltid haft ganska fuckt up syn på mat men sedan jag blev sjuk har den bara blivit ännu konstigare. Jag kan inte äta normalt. Egentligen vill jag inget hellre, än att kunna äta tre mål mat om dagen plus mellanmål och kankse en kaka på helgerna. Men det GÅR INTE! Jag kan inte, jag vet inte hur man gör, har glömt bort det. Jag kan inte vara mätt. Mättnad är den värsta känslan som finns.
Men som sagt, att bli frisk är ju det jag vill. Men jag vill inte gå upp i vikt. Jag vill bli smalare. Väldigt mycket smalare. Kan man bli smalare och samtidigt äta och träna normalt? För om det går så fine, då är jag på. Men om att äta normalt innebär att jag måste gå upp i vikt så nej tack. Hellre ätstörd och smal än en ätande tjockis! För aldrig att jag vill gå upp i vikt. Jag är redan för stor. Jag känner mig verkligen som en jätte! Jag kommer aldrig bli tillräckligt smal i mina ögon. Men jag vill inte bli en sådant skelett som finns på alla affischer där det står om då ätstörningar. Så smal vill jag inte bli. Men jag vill bli smalare än vad jag är nu. Är det så konstigt? Jag menar, visst jag är väl ganska smal men jag är definitivt inte sjukligt smal. Just nu är jag sådär jobbigt normalt smal. Jag vill bli sådär smal så att folk höjer på ögonbrynen och tänker 'shit vad smal OCH snygg hon är'. Det är min dröm, och jag ska komma dit...

Förlåt om jag ordkräker. Var bara tvungen... Allt bara flöt på liksom, menar säkert inte ens hälften av det jag skrev men jag tänker inte rätta det. det får stå som det står...

JÄTTEDÅLIG helg! Jag blir så ledsen, jag har typ gått runt och varit konstant mätt hur länge som helst nu. Jag hatar det, hatar hatar hatar det. För då känns det som att jag inte kan njuta av det jag faktiskt får äta. Jävla helvete!!!!
Har inte vågat väga mig, har konstant undvikit speglar och går runt i stoora kläder för att ingen ska se hur tjocka jag är. Har spytt som en galning. Jag känner mig sååå äcklig.
Var skitbakis i lördags när jag vaknade, jag satte i mig typ en hel vinare själv i fredags plus en massa drinkar som vi köpte (eller blev bjudna på ;)) inne på klubben. Det var rätt kul, förutom att jag slog mig. Hoppade ner från typ en meter hög högtalare som jag och min kompisar dansade på, i cirka 9 centimeters klack. Vem klarar det? Ingen klarar det, iaf inte jag. Jag landade, tänkte yes, sedan vek sig benen och jag slog armbågen i golvet. Så jävla ont det gjorde. Har ett fett sår där nu.

Min präst har skickat ett mail till mig. Han är den enda som jag har snackat med om allt detta. Han vet långt ifrån allt och det var i ett svagt ögonblick som jag berättade för honom. Nu i efterhand önskar jag att jag inte gjort det. För jag har kommit på att när jag pratar om det, även om jag bara nämner det förnågon, så förlorar jag fotfästet. Jag tror att det är därför jag är inne i värsta svackan nu. Mår så jävla dåligit. Klockan är inte ens två och jag har ätit för ett het jävla kompani. Jag tänker inte skriva vad det är jag ätit. Dels för att ajg skäms som ett djur men också för att ajg inte vill göra er sugna så att ni faller dit och börjar äta alla de feta (men ack så goda) kaloriebomberna som jag satt i mig. USCHUSCHUSCUSCH!!! Jävla äckel.
Vissa säger att jag är smalare än någonsin nu. Dom har fel, jag har aldrig varit såhär tjock...

Okej det har jag då, men det var fanimej längesen...

Nej imorron är det nya tag, idag är redan förstörd men imorron, då jävlar!!! Ska dock höja mitt kalorieintag till max 200 kcal om dagen. Nu när jag bara äter 150 så råkar jag alltid hamna på typ 160 (alla dessa jävla pistagenötter) och då har jag ju tekninskt sätt misslyckats. Och då blir jag ledsen och arg och tapar orken. Bätte att sänka ribban lite och lyckas nå målet istället för att sätta för stora krav som jag ändå inte kommer lyckas med , framförallt inte nu när min magsäck är så stor...

Min mage gör ont. Jag tror jag måste kräkas...

Jag är inne i en dålig period just nu har jag kommit på. Äter ganska ofta och spyr rätt mycket. Jag klarar mig fint på motgonen och på lunchen men på eftermiddagarna är det som svårast.
Vi haralla varit där, i de dåliga peridoerna, och vi hatar dom. Jag hatar mina, de förstör så himla mycket. Jag har ingen pepp, ingen viljastrycka, ingen kraft att stå emot maten.
Men ikväll ska jag ut och klubba med några vänner, så jag kommer inte äta någon kvällsmat. Har redan spytt en gång idag. Mellanmålet blev lite för stort. HATA!! Min platspappa har köpt hem jättegott bröd som jag verkligen älskar. Jag brukar kunna stå emot men just nu, idag, gick det inte. Bröd.... Fan alltså...

Men som sagt, det är uppspytt (det mesta iallafall, för även om man spyr tills det inte kommer mer så har man ju knappast spytt upp alt man har ätit) och jag får skaka rumpa ikväll tills de restrerande kalorierna försvinner.

Jag behöver pepp, dumma jävla svacka. Hatar svackor, det fuckar upp!

Just nu mår jag bajs. Verkligen så jävla dåligt. Dels för att jag har gått upp ASMYCKET i vikt sedan resan och för att det typ har skitit sig med H. Jag är så jävla arg på honom men ajg orkar inte. Just nu vill jag bara sova, och fortsätta sova och inte vakna på ett tag.

Jag hatar att resa med famlijen. Visst, det är skitkul att åka skidor och man tränar ganksa mycket (åkte typ mellan tio och fyra varje dag, sedan en timmeslunch så det blir sammanlagt cirka 5 timmars träning om dagen, helt okej) men jag måste äta typ hela tiden. Här hemma hoppar jag över måltider hela tiden för när jag är hemma kan jag hålla avstånd från alla i min famlij men jag och min syster delade rum. Det blir så hävla påträngande. Det var längesen jag åt såhär mycket. Jag har sån ångest. Jag är så jävla äcklig och ful och tjock. Jag vet inte vad jag ska göra...
Sedan är jag så ledsen på H. Jag skrev två sms till honom och skrev till honom på msn en gång när jag var i Schwiez (från ett internetcafe som var asdyrt) men han svarade inte alls. Inte på nått. Var inne på internetcafeet typ i en kvart (blev för dyrt sen) och typ väntade på honom. Sedan fick jag typ damp och skrev något i stil men "nähä, skit i att svara då" och loggade ut. Nu är jag inne på msn igen (han också men vi skriver inte till varandra, så jävla omoget) och han hade skrivit ett offline-meddelande till mig som svar på det jag skrev i Schweiz. Det stod:
"va"
".."
"Förlåt mig för att jag var utomhus då.."
"=("
Så skrev han exakt (jag citerar honom exakt nu, jag hoppas vid Gud att han aldrig hittar den här bloggen) och allt var skickat inom två minuter. "förlåt mig för att jag var utomhus då..", jävla idiot, jag hatar honom. Okej visst, förlåt om du var ute men är det så jävla konstigt att jag blir arg? Det är bara jag som hör av mig till honom, hela tiden, varje jävla gång. Om inte jag hade hört av mig till honom hela tiden så hade vi fan inte haft någon kontalt idag. "Jag vill att du hör av dej" säger han till mig. Jaha, kul, men jag vill väl för fan att han ska höra av sig till mig lika mycket.
Som nyårsafton tillexempel. Det var fan jag som ringde till honom, hela tiden, typ fem gånger. Han sa att han inte hade några pengar. Nähä, och? Ska det vara någon jävla undanflykt. Som nu tillexempel. Vi har inte hörts av till varandra sedan jag skrev då på msn och att han sedan svarade. Och varför har vi inte hörts på så länge? Jo, för att JAG inte har hört av mig till HONOM!
Jag orkar inte inte inte.
Jag ångrar som in i helvete att jag inte strulade loss därnere i Schwiez. För jag hade chansen, massor av gånger. Ett tag tänkte jag och min syster ha strultävling men jag kunde inte, ville inte. Nu ångrar jag mig. Inte för att jag ville strula med någon, jag ville göra det för att såra H. Så jävla hårt. Jag ångrar mig.
Jag vill inte ha honom mer, eller jag försöker intala mig själv det. Jag vet inte alls om jag är kär i honom, vet inte om jag någonsin varit det. Men jag vill inte vara utan honom. Han är som gift, som i Alice coopers låt "poison". Lite så...
Långt inlägg, antar att det är för att jag inte skrivit på så länge. Saknar det lite grann.
Och jo, svar till anonym som bad mig uppdatera oftare: Jo, jag ska försöka göra det nu när jag är hemma igen :)

Imorron är det tillbaks till dieten.
Frukost: 1 dl fil (c:a 60 - 70 Kacl)
Lunch: Lkite sallad och morötter (grönsaker är viktigt)
Kvällsmat: 1 dl soppa, men bara om jag verkligen måste (c:a 70 kacl)

Räknar med att ligga på ett kaloriintag mellan 60 till max 150 kacl om dagen ett tag framöver så att jag gå ner alla de kilon som jag gick upp under semestern (ÅNGEEEEEST!)

Fuck you! I can do better, but I'm not so sure I want to...

Jag är i Schwiez...
Jag kanske borde sagt nügot tidigare men jag hann inte. Nu är jag iaf här med famlijen och vi ska vara här fram till torsdag. Jag delar rum med min syster och jag maste äta minst tre ganger om dagen. Just nu är jag bara sa ledsen att ajg inte orkar mer. Men, det som är lite posititvt är att vi gar ju typ upp klockan 8 varje dag, äter frukost (fran en frukostbuffe, vilket betyder att jag kan äta hur lite jag vill och valja lite vad jag vill, typ frukt) och sedan aker vi skidor fram till fyra varje dag. Vi har en lunchpaus pa ungefär en timme och da brukar jag äta soppa. Sa det blir nog okej. Jag kommer ga upp i vikt, det är typ ounvikligt, men förhoppningvis inte sa mycket. Det som är lite bull är bara att det inte blev en sadan bra start pa aret...

Jag vet inte alls hur det är mellan H och mej. Jag sov över hos honom da natten till nyarsafton och det var sa jättemysigt. Sedan skildes vi at och det kändes bra. Jag kände mej kär, och det kändes som att han kanske ocksa kände sa. Men sedan, typ vid tio-tiden sa fick jag första smset av honom sedan vi skilts at. Han var full. Det stod ungefär 'Det är en skitsnygg tjej här som vill ha sex med mej, far jag?'. Vad i helvete svarar man pa det? Nu i efterhand önskar jag att jag inte svarat alls men jag skrev nahot i stil med 'Ha du det om du vill men da kommer du aldrig mer fa ha sex med mej'. Sedan ville han att jag skulle ringa, han ville att jag skulle komma till festen. Jag kunde inte, bussarna hade slutat ga plus att jag var pa en annan fest med en kompis (som i och för sig var ganska trakig). Det blev lite konstigt mellan oss. Sedan bad han mig ringa när jag kom hem vid typ halv tre-tiden och da hade han börjat nyktra till och han sa att han inte mindes smset eller vad vi snackat om när vi pratat. Jag orkar inte.
Jag har skickat tva sms till hoom nu under tiden han varit borta. Men jag glömde skriva +46 ena gangen sa jag vet inte hur det gick med det. Han har iaf inte svarat och nu har jag skrivit till honom men han svarar inte. Jag är patetisk. Varför jagar jag honom? Och varför kan han inte bara be mig dra at helvete om han nu inte vill ha med mig att göra? Da har jag atminstine en anledning till att hata honom... Jag orkar inte.
Jag vill inte inte inte vara tjock
och hag vill inte inte inte vara kär i honom...

Åh ibland blir jag trött.
När vi åt sushi innan blev min lillebror jättearg för att han inte fick alla bitar han ville ha. Han fick rådamp och slängde sushi för 100 spänn på golvet och trampade ner dom i mattan. Sedan gick han därifrån.La av alla telefoner i hela huset. Stängde av internetet. Tog bort batterierna i datormusen (nu anvnder jag en sådan som finna på datrn ni vet. en sådan platta typ) och nu verkade det dessutom som att han har varit inne p mitt rum och snott en kasse med kläder/julkappar i och gömt. Jag blir så jävla irriterad. Han är så fruktansvärt bortskämd. Lide man gör sånt när man är 16 år. Idiot!!!
Min lillebror att en bortskämd skitunge med vikt- och attitydproblem. Är ungefär lika rund som han är lång. Och han är inte alls kort om man säger så.
Nej nu är jag elak, men jag orkar inte. Blir så matt. 
Blir trött på mamma också. Hon säger att jag har blivit så tyst på sista tiden. Att jag typ inte säger något. Hon säger att han saknar att jag äter middag med famlijen. Vad svarar man på något sånt? Jag mest mumlade något...

Jag orkar inte. Jag orkar varkligen inte. Det suger mellan mig och H just nu. Ingenting funkar. Och ändå tycker jag så mycket om honom. Men jag vet inte om jag är kär. Är jag det? Hur fan ska jag kunna veta det. Jag orkar inte, orkar verkligen inte. Hela mitt liv styrs av honom just nu. Om en skriver ett sms eller hör av sig på något sätt blir jag så glad. Det kvittar vad som händer sedan resten av dagen. Verkligen allting annat kan gå åt helvete jag bryr mig inte, bara han hör av sig, bryr sej och bekräftar mig. Om han inte hör av sig, rasar min värld. Verkligen. Ingenting blir bra, allting bara skiter sig. Det kvittar hur bra allting annat går. Om det inte går bra mellan H och mig skiter jag i allt annat, utom han. Den killen har sån sjuk makt över mig. Just nu hör han inte av sig... Jag tror jag går sönder. Allt går sönder. Jag är så trött men jag måste träna, men jag vågar inte gå ifrån dator ifall han skulle få för sig att skriva till mig på msn... Tänk om jag missar honom. Nej, aldrig. Jag ska sitta här, tills han hör av sig...

Allt går åt helvete! Fan också! Verkligen allt, jag orkar inte mer. Har ingen aning om vad jag väger just nu för jag vågar verligen inte ställa mig på vågen. Jag är seriöst jätterädd. Jag är dessutom full nu. Har precis kommit hem från en fest som slutade alldeles för tidigt på grund utav att några började slåss och sedan gick en vas sönder, eller i alla fall något som var av glas eller proslin gick sönder. Festen tog slut men fyllan är kvar. Jag mår fruktansvärt illa. Jag vill bara sova, sova bort allt. Verkligen allt. Alkohol innehåller ju så himla mycket kalorier. Ska fan inte äta något mer på hela helgen!

Som sagt, hela veckan åt helvete!

Just nu sitter jag bara och försöker fokusera mej på att inte gråta. Jag har inte hört av H på hela dagen, jag skickade sista smset till honom igår. Han har inte hört av sej sedan dess och jag vill inte mer. Fan jag hatar honom. Jag hatar honom. Varför hör han inte av sej för? Vad i helevte har jag gjort? Vad i helevet har jag inte gjort?  Fan, nu kom tårarna. Skit också... Jag som lovat mig att aldrig gråta över honom. Ja det gick ju bra rent åt helvete. Åh, jag blir så arg på mej själv, och på han. Varför måste jag vara så beroende av någon och varför kan han inte vara lika beroende av mig som jag är av honom? Varför verkar han ha ett sådant roligt liv och jag ett sådant tråkigt? Varför, varför i helevet varför? Jag orkar inte mer. Tänk om vi aldrig hörs mer nu, vad i helevte kommer hända då? Kommer allt bara rinna ut i sanden? Shit, jag blir så rädd, får typ cellskräck av att sitta här, även fast mitt rum är ganska stort.
Fuck!
Plus att min bantning har gått skitdåligt. Alla verkar hålla koll på mej, alla är på mej hela jävla tiden. Låt mej bara vara! Jag får väl göra vad jag vill med min kropp. undra om det är därför H dissar mej, för att jag är så fet. Fan, fan, FAN!
Åh, jag blir så ledsen. Jag har inte gråtit på skitlänge, varför måste jag göra det nu? Jag pallar inte. Det riktigt river i mej. Mitt huvud gör jätteont. Jag vill inte alls mer, allt jag vill gör just nu är bara att lägga mej ner, under ett täcke och somna in. Sova riktigt riktigt djupt...

Bajs! Hela denna veckan har bara varit bajs. Den har gått åt helvete. Är inne i värsta svackan nu, ingenting funkar. Har typ varit på toaletten hela tiden och spytt upp mitt magsäcksinnehåll. Orka! Min mage gör ont, mitt huvud gör ont och min hals gör ont.

Igår, som började så bra, jag åt bara en clementing till frukost. Några minimorötter till lunch (vilket gick ganska bra för det var väldigt äcklig mat igår så ingen frågade, det var fler än jag som inte åt) och när jag kom hem åt jag ett äpple med kanel runt 6-tiden och tänkte att det skulle räcka. Då ringde det helt plötsligt på dörren och det är fyra av mina kompisar som har bestämt sig för att fira min namsdag med att första gå ut och äta och sedan gå på bio. Dom betalade förstås. Anledningen till att dom fira min namsdag så mycket är för att jag inte kommer vara hemma på min födelsedag i år utan kommer åka iväg med famlijen.
Iallafall, hur ska man kunna säga nej till mat när någon annan betalar den, sätter den framför en och typ tittar på en. Allt kretsade helt plötsligt kring mej. Vi åt pizza (så typiskt att dom skulle välja den onyttigaste maträtten också) och jag började med det gamla vanliga (typ, nej men jag är inte så hungrig så...) men dom bara kollade på mej och sa: xx, nu äter du!
Vad skulle jag göra? Ställa till med värsta scnen mitt på en resturang? Vi hade ju inte bara gått till något vanlig pizzahak, detta var någon pasta- och pizzaresturang som var ganska fin (och dyr). Så jag beställde en pizza, åt typ halva och sedan sa jag att jag var mätt. Tack och lov var dom ganska möjda med det och min andra kompis åt upp resten. Sedan på bion ingick det naturligvis popcorn och läsk. Läsken lyckades jag tackolov slippa för mina kompisar hade inte tillräckligt mycket pangar. Så vi såg på bio åt våra popcorn och efteråt sa jag tack så mycket, ni är världens bästa kompisar sedan cyklade jag hem och kräktes i en halvtimme.
Och som att inte detta räckte så var det jättegod skolmat idag (typ pasta med någon slags sås) och en kompis till mej har varit på mej rätt länge över att jag inte äter. Så idag var jag tvungen att ta lite grann och äta det, det är så äckligt för det var typ ost i såsen och jag riktigt kände hur det försvann ut till mina lår. Jag mår illa bara jag tänker på det, men min kompis hade ögonen på mej hela tiden så jag var tvungen att äta upp allt. Sedan gick jag in på skolans toalett och kräktes, och jag vet att det är äckligt men vad skulle jag göra? Jag var ju tvungen... Och det kändes hemskt, tänk om någon hörde...

Med andra ord. Denna veckan har bara gått åt helvete och jag vill bara att den ska ta slut. Jag orkar inte. Jag vill inte väga mig imorron, är rädd för vad vågen ska visa med tanke på hur jag har levt. Jag vill verkligen inte, men jag måste...
Det enda som har varit positivt den här veckan är att H sov över hos mig i förrgår. Det är så mysigt att sova bredvid honom för han är så varm och jag blir så glad av att umgås med honom :)