I'm a failure

Hade precis ett jättebråk med min bror. Bortskämda skitunge.
Egentligen är allt bara löjligt men det är det som gör mig så arg. Varför ska alltid den barnsligaste, omognaste parten av ett bråk vinna? Jag är så jävla trött på det.
Jag har alltid varit de vuxna syskonet i min syskonskara. Men jag har tamigfan inte tjänat ett skit på det. Mer än en helgonstämpel från båda mina föräldrar. Men det spelar ingen roll egentligen. För mina syskonen får ju fortfarande mer, på alla sätt, på grund utav att de beter sig som 3-åringar annars.

I och för sig, detta bråket vann jag. Men anledningen till att jag vann var just för att jag betedde mig omoget. Inte fullt lika omoget som min lillebror (vilket är en jävla tur) men inte alls så moget och vuxet och ansvarsfullt och blablabla som jag borde för min ålder.

Vem får ta skiten istället då?

Mamma.

Och hade det inte varit hon hade jag fått ta den. När allt i själva verket är min lillebrors fel och hans ansvar. Men behöver han någonsin ta ansvar för sina handlingar? Nej. Varför? För att ingen pallar med en treåring. Alltså tjänar man på att bete sig som en treåring livet ut.

Idiot!