tränat
Jag saknar mina ben. Att de är tydliga, jag saknar det.
Nu är jag dock snart i form, nästa mål är att gå minus 9 hekto, sedan är det bara tre kilo kvar. Shitshitshit. Jag kommer kankse klarar det. Har tränat idag, och guuuud vad skönt det var. Det känns underbart.
Fick reda på en annan sak. Jag ska vara borta på alla hjärtans dag i år. Det ska bli rätt skönt, att slippa behöva oroa sig om det. Men det känns sjukt. För, jag har aldrig haft en pojkvän på alla hjärtans dag någon gång i mitt liv tidigare, och jag har alltid drömt om att ha det. Men nu, när jag väl har det (för förhopningsvis håller det även till alla hjärtansdag också) så blir jag inte lika sugen längre, på att fira den alltså. Det känns så krystat. Vad ska man göra? Äta middag? Nej tack I say. Lägga sig naken på en säng med rosenblad? Varför, egentligen? Känns så överpretanstiöst (hur nu fan det stavas).
H blev jätteglad när jag berättade att jag skulle vara borta på alla hjärtans dag, överlycklig snarare. Jag vet att han inte tycker om alla hjärtans dag. Kanske är det så att jag har intalat mig sjålv att jag inte heller vill fira den, eftersom h inte vill. Jag menar, jag har alltid sett fram emot alla hjärtans dag, även fast jag varit singel, mest för att det är en sådan gullig dag. Men nu när jag har träffat H, så tycker jag plötsligt inte det längre. Tycker mest att det är jobbigt.
Jag har slutat äta frukost föresten, gjorde det för ett tag sedan och det har börjat gå mycket bättre sedan dess, även om jag bara åt en dl yoghurt eller lite proviva. Det har iaf gått mycket bättre, ett litet tips till er som har det svrt just nu. Men, det är såklart, alla funkar olika och detta funkar för mig. Prova er fram, anatr jag.
Puss!
Nu är jag dock snart i form, nästa mål är att gå minus 9 hekto, sedan är det bara tre kilo kvar. Shitshitshit. Jag kommer kankse klarar det. Har tränat idag, och guuuud vad skönt det var. Det känns underbart.
Fick reda på en annan sak. Jag ska vara borta på alla hjärtans dag i år. Det ska bli rätt skönt, att slippa behöva oroa sig om det. Men det känns sjukt. För, jag har aldrig haft en pojkvän på alla hjärtans dag någon gång i mitt liv tidigare, och jag har alltid drömt om att ha det. Men nu, när jag väl har det (för förhopningsvis håller det även till alla hjärtansdag också) så blir jag inte lika sugen längre, på att fira den alltså. Det känns så krystat. Vad ska man göra? Äta middag? Nej tack I say. Lägga sig naken på en säng med rosenblad? Varför, egentligen? Känns så överpretanstiöst (hur nu fan det stavas).
H blev jätteglad när jag berättade att jag skulle vara borta på alla hjärtans dag, överlycklig snarare. Jag vet att han inte tycker om alla hjärtans dag. Kanske är det så att jag har intalat mig sjålv att jag inte heller vill fira den, eftersom h inte vill. Jag menar, jag har alltid sett fram emot alla hjärtans dag, även fast jag varit singel, mest för att det är en sådan gullig dag. Men nu när jag har träffat H, så tycker jag plötsligt inte det längre. Tycker mest att det är jobbigt.
Jag har slutat äta frukost föresten, gjorde det för ett tag sedan och det har börjat gå mycket bättre sedan dess, även om jag bara åt en dl yoghurt eller lite proviva. Det har iaf gått mycket bättre, ett litet tips till er som har det svrt just nu. Men, det är såklart, alla funkar olika och detta funkar för mig. Prova er fram, anatr jag.
Puss!
Kommentarer
Trackback
