Bloggpaus my ass
Okej, så bra gick det med bloggpausen. Fan också :P
Men kontrollen kommer sakta men säkert (och förhoppningsvis). Jag gör framsteg och det är iaf något, även om dom är små.
Jag vet att någon anonym person (vet ej om det är samma) ber mej lägga ut bilder på mej själv med jämna mellanrum. Jag säger nej, det kommer jag inte att göra. MEN, (men) om jag når mitt mål (som är ungefär 5 kg bort) så kommer jag lägga ut en bild på mig själv. Heh... Om jag någonsin kommer dit vill säga...
Jag har fått en finne på halsen. Hur sick är inte det? Och ganska äckligt....
Ska nog sova snart, en har läxa. Puh...
Pratar lite med H innan. Sov över hos honom i typ går eller förrgår eller nått. Och jag hade mens (så nej anonym, min mens har inte flrsvunnit, den kommer regelbundet precis som den ska, eller okej den var två dagar försenad ((så jag är inte gravid :D)) så det är så. Länge leve p-piller) och det kändes sjukt sumt. Har aldrig sovit över med någon kille när jag har mens förr. Haha, jag hade ångest. Tänk om jag skulle blöda igenom, på hans lakan? Alltså, jag hade säkert klarat det men inte så najs om det skulle hända. Så jag använde tampong plus binda, sov i dubbla trosor och pjamasbyxor. Haha, H måste tycka att det var skitskumt. Vi brukar alltid sova nakna eftersom vi oftats har sex på kvällen. Jag blödde iaf inte igenom.
Jag vill träffa H imorron, och han vill träffa mig (verkar det som iaf) men han vill att jag ska komma hem till honom. Jo, det är såklart att jag vill det men det känns som att jag är hemma hos honom hela tiden. Jag försöker släppa det men jag har den känslan i bakhuvudet hela tiden att han inte orkar ta sig till mig, eftersom det är mycket enklare (och 17 kr billigare) för honom om jag kommer till honom istället för tvärt om. Att jag inte betyder mer än så, inte pengarna, utan orken. Att han inte pallar ta sig till mig. Och det känns som att om jag säger; nej jag orkar inte åka till dej idag, du får komma hit!
Så kommerhan att svara: Nej, jag orkar inte. synd vi får träffas någon annan dag.
Alltså, kanske inte så kort men själva konceptet. Ja ni fattar. Vad göra? Jag orkar inte ta tag i det just nu...
Men kontrollen kommer sakta men säkert (och förhoppningsvis). Jag gör framsteg och det är iaf något, även om dom är små.
Jag vet att någon anonym person (vet ej om det är samma) ber mej lägga ut bilder på mej själv med jämna mellanrum. Jag säger nej, det kommer jag inte att göra. MEN, (men) om jag når mitt mål (som är ungefär 5 kg bort) så kommer jag lägga ut en bild på mig själv. Heh... Om jag någonsin kommer dit vill säga...
Jag har fått en finne på halsen. Hur sick är inte det? Och ganska äckligt....
Ska nog sova snart, en har läxa. Puh...
Pratar lite med H innan. Sov över hos honom i typ går eller förrgår eller nått. Och jag hade mens (så nej anonym, min mens har inte flrsvunnit, den kommer regelbundet precis som den ska, eller okej den var två dagar försenad ((så jag är inte gravid :D)) så det är så. Länge leve p-piller) och det kändes sjukt sumt. Har aldrig sovit över med någon kille när jag har mens förr. Haha, jag hade ångest. Tänk om jag skulle blöda igenom, på hans lakan? Alltså, jag hade säkert klarat det men inte så najs om det skulle hända. Så jag använde tampong plus binda, sov i dubbla trosor och pjamasbyxor. Haha, H måste tycka att det var skitskumt. Vi brukar alltid sova nakna eftersom vi oftats har sex på kvällen. Jag blödde iaf inte igenom.
Jag vill träffa H imorron, och han vill träffa mig (verkar det som iaf) men han vill att jag ska komma hem till honom. Jo, det är såklart att jag vill det men det känns som att jag är hemma hos honom hela tiden. Jag försöker släppa det men jag har den känslan i bakhuvudet hela tiden att han inte orkar ta sig till mig, eftersom det är mycket enklare (och 17 kr billigare) för honom om jag kommer till honom istället för tvärt om. Att jag inte betyder mer än så, inte pengarna, utan orken. Att han inte pallar ta sig till mig. Och det känns som att om jag säger; nej jag orkar inte åka till dej idag, du får komma hit!
Så kommerhan att svara: Nej, jag orkar inte. synd vi får träffas någon annan dag.
Alltså, kanske inte så kort men själva konceptet. Ja ni fattar. Vad göra? Jag orkar inte ta tag i det just nu...
Kommentarer
Trackback
