I'm a failure

Jag har sån ångest!!!!
Får ångest till och med när jag loggar in här vilket är hemskt för den här sidan har jag alltid kunnat fly till. Helvete liksom. Hade möte med skolkuratorn idag. Min mentor hade föreslagit mötet. Jag fick typ inte ut så mycket av det. Men det kändes skön att spy lite galla. Alltså, jag var aldrig särskilt personlig, palla det, men att berätta sanningen på ett objektivt sätt var skönt. Dock lyckades hon nästan intala mig om att jag skulle/ville/kunde blir frisk så jag åt. AAAHHH!!! Nej jag ska inte/kan inte/vill inte bli frisk.
Jag vill inte
ska inte
kan inte
bli frisk.
En gång ätstörd alltid ätstörd. Det ligger ju under ytan hela tiden. Vi är väl som alkoholister fast inte riktigt :P Jag menar, jag har alltid haft ganska fuckt up syn på mat men sedan jag blev sjuk har den bara blivit ännu konstigare. Jag kan inte äta normalt. Egentligen vill jag inget hellre, än att kunna äta tre mål mat om dagen plus mellanmål och kankse en kaka på helgerna. Men det GÅR INTE! Jag kan inte, jag vet inte hur man gör, har glömt bort det. Jag kan inte vara mätt. Mättnad är den värsta känslan som finns.
Men som sagt, att bli frisk är ju det jag vill. Men jag vill inte gå upp i vikt. Jag vill bli smalare. Väldigt mycket smalare. Kan man bli smalare och samtidigt äta och träna normalt? För om det går så fine, då är jag på. Men om att äta normalt innebär att jag måste gå upp i vikt så nej tack. Hellre ätstörd och smal än en ätande tjockis! För aldrig att jag vill gå upp i vikt. Jag är redan för stor. Jag känner mig verkligen som en jätte! Jag kommer aldrig bli tillräckligt smal i mina ögon. Men jag vill inte bli en sådant skelett som finns på alla affischer där det står om då ätstörningar. Så smal vill jag inte bli. Men jag vill bli smalare än vad jag är nu. Är det så konstigt? Jag menar, visst jag är väl ganska smal men jag är definitivt inte sjukligt smal. Just nu är jag sådär jobbigt normalt smal. Jag vill bli sådär smal så att folk höjer på ögonbrynen och tänker 'shit vad smal OCH snygg hon är'. Det är min dröm, och jag ska komma dit...

Förlåt om jag ordkräker. Var bara tvungen... Allt bara flöt på liksom, menar säkert inte ens hälften av det jag skrev men jag tänker inte rätta det. det får stå som det står...